Livet...

Att vandra runt på en kyrkogård, bland gravstenar och blommor, känns både rofyllt och vemodigt på en och samma gång. Vi skall ju alla dö förr eller senare... Det känns sorgesamt att tänka på vänner och släktingar som inte längre finns i livet - men samtidigt vilar en ro över kyrkogården, speciellt så här under Alla Helgona-helgen. Man känner en samhörighet med hela universum på något sätt - både med levande och döda. Vad händer egentligen efter det att jordelivet är slut? Ja, ingen nu levande vet ju svaret på denna eviga gåta... Ett mysterium.